Blog
Thursday 28. February 2008
En saga runt en teckningJag vill rita en teckning, sa AB till mig i går. När jag hämtat pennor och papper berättar hon för mig att hon ska rita en blomma. Hon tar den gröna färgen och drar ett rakt sträck. Hon byter färg till en brunröd och ritar en rund ifylld ring på toppen av den gröna linjen. Sen byter hon färg igen, en blå den här gången, och ritar runda fina blad runt den rödbruna pricken. Jag utropar förtjust "vad duktig du är" hon ler brett och tycker det samma. Så ritar hon en blomma till. Och en till, fast den här gången gör hon den gröna linjen och den röda pricken. Sen stoppar hon. Funderar några sekunder, sen säger hon; jag ska göra en stor mun. När hon är färdig skådar hon konstverket och utropar. Mamma, det är K!
Nu ska jag rita mormor - hon har glasögon, och så gör AB två gröna runda prickar ovanför det långa sträcket, som nu är blått. Efter det gör hon morfar. Så stoppar hon igen och beskådar teckningen för att sedan pricka ut: mamma, pappa, K, mormor, morfar och så förstås hon själv.
Så gör hon ett jättelångt sträck samtidigt som hon säger: Det här är björnen och han jagar allihopa... wroar! utropar hon och fortsätter med att så springer de alla hem så fort de kan! Jag frågar henne om teckningen är klar nu? Nej, jag ska göra solen. Så gör hon solen och då frågar jag om hon vill att jag visar henne hur hon ska göra solstrålar. Ja, det vill hon och så gör hon solstrålarna.
Visst blev teckningen fin?
Comment? mom's weightblog: 25.02.2008 kl. 19:00
Wednesday 27. February 2008
Vem vill dansa tango?Kommer ni ihåg tango-låten de sjöng i "Fem myror är fler än fyra elefanter"? Först så går det fram, 1,2 3, 4 sen så går det bak 1, 2, 3, 4 sen så går det runt en liten stund... PRECIS så är det med min vikt. 1 kg upp :( Att det ska vara så svårt att gå ner HELA tiden?
Idag fyller min mormor 90 år. Tänk vilken gedigen ålder! Hon föddes alltså 1918 - det år som första världskriget tog slut. Hon har alltså levt igenom två världskrig... fantastiskt. Grattis mormor!!
Comment? mom's weightblog: 25.02.2008 kl. 19:00
Monday 25. February 2008
En röd rosJag glömde berätta att min kära B gav mig den här rosen igår. Det var konudagurinn - kvinnans dag - som alltid är en månad efter bondedagur - mannens dag - och när vi kom hem på lunch igår stod den där på bordet och lyste. Underbart!
Maten igår var fantastisk men aningen för kraftig för min del, jag vaknade av halsbränna i natt och har fortfarande sviter ifrån den. Nu blir det nyttig mat här framöver...
Comment? mom's weightblog: 25.02.2008 kl. 19:00
Saturday 23. February 2008
Islänningarna bänkar sigI kväll avgörs det vem som ska representera Eurovision det här året. Det har visats bidrag varje lördag under i stort sett hela hösten vilket visar vilket oehört intresse för Eurovision som islänningarna verkligen har. Trots det har de aldrig vunnit och inte sedan Selma hamnade på andra plats (och blev slagen av Charlotte Perelli) så har islänningarna nästan alltid fått kvala in - och det har inte räckt ända fram. I vanliga fall brukar jag inte ha så stora förhopnningar för Island med förra året blev jag faktiskt besviken när hårfagre Erikur inte ens kom med till själva tävlingen. Den låten hade kraft och sting. Jag köpte hans skiva efteråt minns jag.
Nu har alltså svenska delfinalerna och islänska krockat med varandra vilket betyder att jag inte följt med ett dugg i Sverige. Jag lyckades dock att höra Carolas sång på youtube och jag förstår att hon inte gick vidare. För vem vill skicka en rulta i gul klänning som totalt har tappat sin tidigare stjärnglans och status? Det var tragiskt att se, denna som tidigare haft en magisk utstrålning, denna stjärna som verkar totalt ha tappat fotfästet? 40-årskris?
Vi ska ha Eurovision party hemma - nåväl, det blir bara vi men vi har laddat upp med godsaker och till kvällsmat blir det dinkelpizza med vitkålssallad. Yummy.
Nu ska jag ta båda flickorna och åka upp till hästarna. De har tjatat länge nu om att de vill ut och rida...
Comment? mom's weightblog: 24.02.2008 kl. 14:00
Sunday 24. February 2008
Sköna SöndagDet har varit en helt underbar dag tillsammans med mina flickor. Vi startade tidigt med att åka till stallet där vi först släppte ut hästarna och mockade. B skulle titta till bilen så det var bara jag och flickorna. Det blev rikligt med Quality Time. Det var väl först när det vankades ridtur på flickornas häst det blev slagsmål. Tänk att det kan vara så skoj att rida. De tjivades och grät om vartannat och kunde inte alls förstå det här med varannan gång. Det som dock förvånar mig idag är att KI är järvare och har ett skarpare intresse än AB, hon bokstavligen älskar att rida. Hon fick testa att tölta igår och hon bokstavligen tjöt av lycka
Efter lite lunch och mer stall så beslöt jag mig för att ta flickorna till närmaste badhus. Det var ett bra tag sen sist och jag tror KI hade glömt bort vad badhus var. Hon påminde sig dock strax och tjöt, stampade fötterna och klappade händerna när hon såg innebassängen. Normalt sätt är alla bad utomhus på Island och håller temperaturer på 38-40 grader. Alltså bad för riktiga badkrukor. Det här badet är nog en av de få som har en innomhusbasäng som är större en än ankdam och påminner en hel del om de svenska innomhusbassängerna. Fast varmare då förstås. Jag glömmer aldrig när vi var i Mora sist och skulle bada när KI rusade ut i vattnet för att sedan tvärnita, dra upp armarna och utropa: iskallt. Sen gick hon upp igen...
Nu ikväll har vi avnjutit en äkta dansk/islänsk söndagsmiddag med fläskestek med puru (du steker steken i ugn med svålen och den blir sådär riktigt knaperstekt) Kanske inte det mest hälsosamma men vi har rört oss en hel del så det är vi värda :=)
Comment? mom's weightblog: 23.02.2008 kl. 14:00
Saturday 23. February 2008
Islänningarna bänkar sigI kväll avgörs det vem som ska representera Eurovision det här året. Det har visats bidrag varje lördag under i stort sett hela hösten vilket visar vilket oehört intresse för Eurovision som islänningarna verkligen har. Trots det har de aldrig vunnit och inte sedan Selma hamnade på andra plats (och blev slagen av Charlotte Perelli) så har islänningarna nästan alltid fått kvala in - och det har inte räckt ända fram. I vanliga fall brukar jag inte ha så stora förhopnningar för Island med förra året blev jag faktiskt besviken när hårfagre Erikur inte ens kom med till själva tävlingen. Den låten hade kraft och sting. Jag köpte hans skiva efteråt minns jag.
Nu har alltså svenska delfinalerna och islänska krockat med varandra vilket betyder att jag inte följt med ett dugg i Sverige. Jag lyckades dock att höra Carolas sång på youtube och jag förstår att hon inte gick vidare. För vem vill skicka en rulta i gul klänning som totalt har tappat sin tidigare stjärnglans och status? Det var tragiskt att se, denna som tidigare haft en magisk utstrålning, denna stjärna som verkar totalt ha tappat fotfästet? 40-årskris?
Vi ska ha Eurovision party hemma - nåväl, det blir bara vi men vi har laddat upp med godsaker och till kvällsmat blir det dinkelpizza med vitkålssallad. Yummy.
Nu ska jag ta båda flickorna och åka upp till hästarna. De har tjatat länge nu om att de vill ut och rida...
Comment? mom's weightblog: 23.02.2008 kl. 14:00
Wednesday 20. February 2008
Ett minus på vågenOm jag hade stått kvar vid mitt gamla mål hade jag nu haft enbart 1 kg kvar. Ett kilo är ingenting! Men nu har jag tre kg kvar. Och det är inte så mycket det heller, fast jag vet de sitter som berget själv. Nåväl, det ska väl gå det med inom sin tid.
Och ändå när jag ser mig i spegeln så ser jag ändå inte denna jättestora förändring som alla andra ser. Det är ungefär som att du blir blindad av ditt utseende. Javisst kommer jag i kläder jag inte gjorde förut men ändå känns det som att propotionerna ändå är detsamma - fast då i mindre skala. Det jag främst märker på att jag själv gått ner är när jag ser andra, som jag då inte tyckte var särskilt stora, har blivit enorma. Eller så har de också lagt på sig några extrakilon? För visst har ändå Carola svällt ut rejält på sistone? Eller är det bara jag som tycker det?
Comment? mom's weightblog: 18.02.2008 kl. 21:00
Tuesday 19. February 2008
Konsten att överlevaNär jag var i stallet igår och förkylningstungheten brottades med grepen slog det mig att vintern har i alla århundranden varit en kamp om överlevnad. Jodå, nu talar vi djupa diskussioner här. Förr om åren, dvs riktigt förr om åren på Emils och Raskens tid var vintern verkligen en kamp och en daglig fajt mot kyla och hunger. Inte för att jag tror det gick någon större nöd på Emil men den speglar ändå fattighuset och vägen var allt bra lång till doktorn i Mariannelund. Ni vet den gången då drängen Alfred höll på att dö i blodförgiftning och Emil brottades med snöstormen. På Raskens tid var det mer verklighetsspeglingar med jämmer och död, fattigdom och hunger. När de enbart kunde servera potatis doppat i salt och till viss mån någon enstaka brödbit. Där var det en kamp som hette duga.
Nuförtiden brottas vi förstås inte av de problemen men det är ändå en kamp varje vinter... vinterkräksjuka, halsfluss, RS-virus, influensa. Ja listan kan göras lång och det slår lika hårt mot mänskligheten, trots vaccinationssprutor. Och det här finns det ingen spegling av i dåtidens dramatiseringar. Blev de aldrig drabbade av virus, kräksjukor och halsfluss? Är det kanske ett reslutat av nutidens välfärdssamhälle? Ja, vem vet...
I alla fall går jag fortfarande runt som i dimmor med förkylningstungt huvud och ont i halsen. Det var en stor brottningsmatch att mocka hela stallet igår och när jag ridit en av de tre hästarna gav jag upp. Jag orkade helt enkelt inte. Måtte jag bli frisk snart!
Comment? mom's weightblog: 18.02.2008 kl. 21:00
Monday 18. February 2008
Svullen halsNu var det visst min tur igen. Förkylningar i all oändlighet och denna ger svullen hals med illamående. Aptitet ligger på noll och trots det vankades god mat under både lördag och söndag sa magen stopp efter bara några bitar. Kanske ger det fint resultat på onsdag?!?
Fredagens middagsbjudning var flott. Och den finska ambassadörsfrun var urtrevlig. Det visade sig att hon var hästmänniska och har alltid haft någon koppling till hästar vart hon än varit. Hon berättade om sin portugisiska lusitianhingst...
I lördags var det tävling och det kalla regnet satte förkylningen igång på allvar så i går morse var det inte roligt att vakna. Särskilt med tanke på att det skulle vankas princess-kalas senare på dagen. Båda flickorna var på helspänn och badades och kläddes i sina princessklänningar... en halvtimme innan kalaset skulle börja somnade de båda två.
Maten har väl kanske inte varit den nyttigase under helgen men med tanke på hur lite jag ätit var gång så har jag nog goda chanser till ett fint resultat på onsdag... vi får väl se ;)
Comment? mom's weightblog: 18.02.2008 kl. 21:00
Friday 15. February 2008
Lilla princessan är 2 år idagTänk, idag är det två år sedan hon ploppade ut med ett brak. Hon kom 2,5 veckor för tidigt men var ändå helt färdigbakad. Snabbt gick det också och när vi åkte in för att för en säkerhetskontroll då jag kände en del värkar så tog det inte mer än en dryga timmen förrens hon såg dagens ljus. Vi hade drillat henne hela veckan om att en vissa Karin fyllde år och frågat henne flera gånger varje dag: "vem har födelsedag på fredag" och hon utbrast varje gång KARIN!
Till skillnad från AB har hon en mycket större fantasi och leker mer med leksaker än vad sin syster gör. Dockor tillhör favoriten så två av presenterna var väl uppskattade. Hon fick en stol till dockan och en väska fylld med skötsaker till dockan. Så snart jag hade monterat stolen sattes dockan på plats och det matades för fulla muggar. Tillochmed AB blev intresserad och tillsammans lekte de med dockan hela morgonen. Sen var det dags för dagis för Karin och idag gick det mycket bättre. Tro jag det när hon blev uppvaktad och de sjöng för henne och hon fick en hemmagjord krona och var iklädd princess-klänningen som flickorna får låna på den dag de fyller år. Så har de som tradition att ta kort på födelsedagsbarnet och det hängs upp på en stor tavla i det gemensamma rummet. Idag ville hon inte ens följa med hem...
Så ska vi iväg på bjudning om en liten stund. Jag gick runt i vår galleria förut idag och fann en läcker väst jag tänker ha till en lång svart kjol och en rosa blus. Det blir nog snyggt. Här är väst det stora på modet för tillfället och det ska vara blus under och något snyggt halsband till det. Hipped ;)
Comment? mom's weightblog: 14.02.2008 kl. 21:00
Thursday 14. February 2008
...nu har handen i kakburken lossnatså, nu har handen lossnat. Jag satte priset som de båda "affärsmännen" sa. Och fick ett nej.
Och det känns bra. Och jag tycker jag gjorde helt rätt... för varför ska jag sätta ett "underpris" till någon bara för att han inte är bedömd. Hingsten är ett helt oskrivet kort och det kan gå åt vilket håll som helst. Jag förstår också avslaget. Det är ungefär som att sitta med street flush i poker och väntar på det sista kortet. Får du det blir det jackpot. Får du det inte, ja då blir det ingenting.
Jag själv hade inte köpt en obedömd för det priset. Men business är business.
B sa i dag att han tyckte jag gjort helt rätt. B säger sällan något och vill inte lägga sig i mina affärer lika lite som han vill att jag ska lägga mig i hans. Må vi dela mycket och många tankar i andra frågor men hästar är hästar och det är en skarp linje mellan hans och mina hästar.
Nu kan jag fortsätta min ursprungsplan i lugn och ro. Men håll Feykir från Nordugröf i minnet ;)
just nu sitter jag och funderar på vad jag ska hitta på till B nu när det är alla hjärtans dag. Det firas inte nämnvärt här men det är ändå lite kul, tycker jag... vad ska ni göra?
Comment? mom's weightblog: 14.02.2008 kl. 21:00
Wednesday 13. February 2008
Handen i kakburkenJa jäklar. Nu har jag allt satt fast handen i kakburken och kan inte välja vilken kaka jag ska ta. Det är en man i Danmark som vill köpa min hingst. Principiellt sätt är det helt fel läge att sälja nu eftersom vi precis påbörjat inridning och bedömning ligger inte förrens längre fram i vår. Å andra sidan vet jag inte vad han får för dom eller om jag får någon köpare då. Det kostar en massa tid och pengar att få honom inriden och bedömd. Plus att vi står inför ett husbygge som kostar sitt. Jag behöver pengarna på så vis. Och vad ska jag sätta för pris nu? Tricky. Jag får ta och dra i livlinan och ringa en vän.
Vägning i dag och nu äntligen rör det på sig igen. Inte mycket - men det rör sig.
Comment? mom's weightblog: 11.02.2008 kl. 21:00
Thuesday 12. February 2008
InskolningK har äntligen börjat på dagis. Den här veckan är inskolning och i går gick allt jättebra. Idag gick det inte alls. När det var dags för föräldrarna att ge sig iväg en liten stund skrek hon som en stucken gris och slutade inte förrens mamma kommit tillbaka. Jahop. De andra två flickorna satt snällt och lekte med leksakerna och tyckte allt var jättespännande. Inte K.Hon stod illröd och hoppade upp och ner vid dörren. Jag hoppas det går bättre i morgon.
Jag känner en förkylning som nalkas. Jag har inte alls lust att bli sjuk - igen - så nu får jag göra något drastiskt. Jag såg en smoothie jag ska ta och göra i eftermiddag. Återkommer.
Comment? mom's weightblog: 11.02.2008 kl. 21:00
Monday 11. February 2008
Senare - en ny favoritComment? mom's weightblog: 11.02.2008 kl. 21:00
Monday 11. February 2008
Calvin Klein jeans och berömÄven om jag tycker att vikten inte rör sig särskilt mycket på vågen så verkar det som att kroppen håller på och möblerar om. I alla fall blev jag rätt förvånad när jag i lördags gick på jakt i garderoben för att hitta något tufft och läckert att ta på mig inför kvällens 40-års kalas. Och dra på trissor, hittade jag inte mina ursnygga Calvin Klein jeans som jag inte ens drömt om att kunna få över låren sen jag fick flickorna. Jag höll dem framför mig och suckade över denna ursnygga mörkblåa färg och hur snyggt det skulle vara tillsammans med min blårandiga tröja med guldinslag. Det vore grejer det och så slängde jag dem åt sidan... fast vänta lite här, de ser faktiskt inte ut att vara såå små längre. Jag grep tag om dem i gen, drog i båda benen och blundande. Ska det gå eller inte.
Attans vad jag blev förvånad när de med utan tvivel gick över lår och höft. Men jag kan väl aldrig knäppa dem hann jag knappt tänka förrens jag knäppt knappen. Jag kom i dem! Utrusande hurrandes möttes jag av flickorna som helt förstenade stirrade på sin "galna" mamma. Även B sneglade åt mitt håll som nu skakar på huvudet att damen ifråga blivit mer eller mindre knäpp. Han fick bli mottagaren av den längsta utläggningen om att nu passade CK-jeansen och visst tyckte han att jag blev snygg idem...
På festen var det många som kom fram och tyckte minsann jag varit jätteduktig som lyckats få ner så många graviditetskilon. Det värmer att höra sånt!
Förutom kalorierna från det ymniga vinet - nope not really shitfaced - i lördags kväll så har det varit en bra helg. Jag har rört på mig massor och maten har varit nyttig. Det vore väl attans om inte vågen ville visa något minus på onsdag!
Comment? mom's weightblog: 11.02.2008 kl. 21:00
Thursday 07. February 2008
MagsjuktÄr det något som jag mest av allt hatar så är det denna åkomma som har så många (o)kära namn: vinterkräksjuka, magsjuka, maginfluensa eller som de säger här på Island - Gubbapest. Och sen jag fick flickorna har jag allt som oftare drabbats av denna vedervärdiga sjukdom. Jag är fortfarande helt matt efter senaste omgången och allt känns i obalans. Plus att jag har enormt mycket att göra på jobbet.
Här har ni förklaringen av min senaste bortvaro.
Det är spännande utveckling på jobbet och det dyker upp nya projekt nästan varje dag nu. Det är kul! Medans jag sitter här och skriver håller jag på att översätta ett av våra system till engelska och svenska. Svenskan är förstås inte så svår men det händer att jag dyker på vissa termer som jag blir tveksam till. Hur är det egentligen när det gäller strikt svenska, används ni eller du? Vill ni göra det? eller sägs det Vill du göra det? I dagligt talspråk är det definitivt du eller har svenskan banaliserat sig så långt att även i det skriftliga språket har ni så sakteliga förintats? Det påminner mig förresten om när jag en sommar rotade runt bland gamla kartoner i vår stuga och hittade gamla böcker ifrån farfar. "Konsten att kunna korrespondera" Som var en lärobok för hur du skrev rättriktiga brev i olika konversationssammanhang. Du - eller ska jag skriva ni - kan tro jag skrattade gott många gånger åt det sätts som då var en normal vardag för gemene man. Böckerna var itteratur från 40-talet. Det känns som oehört länge sen fast det i det stora perspektivet inte alls är många år sedan.
Här sitter jag och svamlar. Måste nog vara att jag trött... eller har för många bollar i luften för samtidigt som jag arbetar med översättning, sitter här och skriver så bakar jag också. Ännu en laddning av tekakor har gjorts plus att jag just nu gör en ny variant av semla. Det kändes som att semmeldagen kom allt för fort iår plus att magsjukan inte alls gjorde att jag kände för någon. Vikten ska vi inte prata om. Den är ändå inte relevant så jag säger pass den här veckan.
Åh, jag måste berätta!! Som ordförande i Svenska Föreningen är en av rollerna att mingla runt på en del coktailpartyn och deltaga vid vissa bjudningar. Jag brukar inte deltaga allt för ofta utom då det är något alldeles speciellt, som att bli bjuden till presidenten eller någon flottare bjudning på någon ambassad. I dag kom en sådan bjudning. Fru Ordförande stod det på kuvertet som hade guldgesill med snirkliga former. När jag öppnat såg jag att jag med make var bjuden till Finska ambassadens resident för buffetmiddag. Låter intressant. Men HUR klär man sig då? Jag ringde min vän Sussi vars make är den Finska ambassadens chaufför och bad henne luska lite. Ja, vaddå? Jag är en helt vanlig bondjänta som på långa vägar inte har koll på det här med vett och etikett. Lite kan jag förstås men den här delen av verkligheten är inte riktigt min grej. För jag har väl berättat att vi kom en halvtimme försent till bjudningen till presidenten för att min frissör klantade till det? Jodå, det är sant. B höll på att gå upp i limningen och ville helst sjunka genom golvet när vi äntligen klampar in på presidentpalatset och President Olafur dyker direkt på oss och hälsar oss hjärtligt välkomna. Tyvärr var inte fru Dorrit med - hon har samma klass som drottning Silvia. På tal om det så var faktiskt kungaparet här för ett par år sedan. Då var det stor bankett med långklänning. Fast då var inte jag ordförande...
