Anna Maria Det har varit en hektisk tid. Landsmot är nu avklarat och med facit i hand har det varit inget annat än rent slitgöra. Långa arbetsdagar för – mer eller mindre ingenting. Egentligen hade jag kunnat stå och sparka mig trött i en vägg. Det hade gett samma resultat.
Typ.
Det som däremot inte går att klaga på är det Isländska vädret. Förra veckan sa jag till B att Island borde byta namn. Till Spanien eller nåt i den stilen för då hade vi haft två månader med sol och värme. Det är baske mig rekord. Vilket också betyder att marken och växtligheten har fått tagit ordentligt stryk. Växtligheten står i princip still.
Tills i går kväll.
Det kändes nästan som en befrielse att regnet äntligen kom och dessutom var det inget skyfall som skulle bara spola bort dammet utan här kom nu – som vi säger på svenska – riktigt surväder.
Jag hade bestämt mig för att ta en lång promenad runt sjön och jag såg ”väggen” komma närmare och närmare. Efter en liten stund hade väggen dragit in över huvudet och det kändes som en befrielse. Luften blev regnfylld och det strilade ett still smådroppande regn. När jag var hemma igen var jag genomblöt.
Det var fantastiskt.
Det har regnat hela natten så nu borde växtligheten ha fått sig en rejäl knuff framåt.
Just nu är det uppehåll. Och det luktar sådär juvligt gott som det brukar göra efter regn.
