Anna Maria I tid och otid kan jag emellanåt få de mest markabra tidsresorna i minnet. Här satt jag djupt förskjunken i ett viktigt möte med sju andra kollegor och kunder.
Och jag griper en näve mandlar.
Det var som att min själ för ett ögonblick lämnade rummet, susade in någon slags spiral och längst in i tunneln stod jag som liten flicka hemma på nedre våningen i det hus jag växte upp i – och knäckte nötter.
Vi spelade nämligen denna lek:
Filipin är en lek som man kan leka på julen. Om man hittar två nötter i samma skal, så kallade tvillingnötter, så äter man den ena själv och ger den andra till någon som vill leka filipin. Då gäller att nästa gång ni två träffas, eller på ett visst överenskommet datum säga ordet filipin. Den som kommer på att säga det först har vunnit denna lek. Oftast används krakmandel.
Leken finns i flera europeiska länder och i Sverige har man lekt filipin sedan 1800-talet.
Ordet är en förvrängning av tyskans vielliebchen, hjärtevän, eller litauiska filibas, ett litet par.
Jag tyckte det var fantastiskt roligt och det var alltid med spänning som jag morgonen efter smög efter pappa för att säga ”Filipin”
Tänk att en bit mandel kan ge ett sådant glatt inslag i den annars så fullbokade vardagen.
