Huset

Ingen energikris så långt ögat når…

Så här mycket som har hänt för vårat hus har det nog inte gjorts de senaste 12 åren. I ett vips fick vi en värmebelagd entré och biluppfart. Vi har haft två rumänier till hjälp.

Det har varit intressant att följa av några olika aspekter. B som vanligtvis gör allting själv här i huset deltog i princip ingenting. Jag anar att det var minst sagt annorlunda för hans del för han vankade fram och tillbaka som en äggsjuk tupp. Av och till bytte han til arbetskläder, gick ut, kollade, mätte, funderade men för att så vara så lite som möjligt i vägen.

Rumäniernas hastigthet – och kunnighet – var minst sagt häpnadsväckande. Vilken pretision. Vilken kunskap. Vilken styrka. Och med dessa i facit så kan jag också känna en viss sorg, En sorg över den generella inställninge till denna nation. Ja inte bara Litaurer utan Polacker, Ryssar, Serbier. Fördommarna är gigantiska. Du hör dem överallt. Lata, fuskare…. för mig var tex Polacker inget annat än fattiga bärplockare som plockade lingon i de svenska skogarna.

Så fick jag upp ögonen. Vilka fantastiska människor. Vilken enerigi, service – medvetenhet.

De två som nu lagt våran garageuppfart har all heder att söka. Vädret har varit iskallt. De börjde både lördag och söndag kl, 08. De tog inga direkta raster mer än lunch. Full fart hela tiden och presitionen är total.

Det andra som berört mina tankar är förstås hemlandets energikris. Här lägger vi värmeslingor utomhus och i Sverige råder spara elen så gott du kan. Det isländsk systemet är dock ganska smart. Vi har ett agrigat i garaget som tar hand om det naturliga varma vattnet. Det värmer upp det kalla vattnet och avfallsvattnet är det som går ut i väremslingorna i biluppfarten. Och vi behöver inte skotta!

Du kanske också gillar

[instagram-feed]