Anna Maria Ett av de som B och jag har som gemensamt intresse är att cykla. Och då är det kanske inte först och främst med tanke på att vi ska ut och motionera. Ja, även om det blir lite som grädden på moset så är cykling för oss något som ger upplevelse. Att cykla runt Reykjavik har vi gjort några gånger och vi brukar då ta några stopp här och där för att antingen få oss något att dricka eller äta.
Det här berättade vi för B´s syster och man och det tyckte de lät som en fantastisk upplevese. Systern sa i går att här får vi verkligen uppleva Reykjavik från ett helt annat perspektiv och det känns nästan som om vi skulle vara turister. Ja, det känns som att vi åkt utomlands, sa svågern.
Dagen till ära hölls Street-food festival i den stora centrala parken så det blev verkligen en extra festlig stämning. Vi startade då hemmifrån, eller The Highlands, som vårt område också kallas för.
Första etappen gick igenom den grönskande Elliðaárdalur som verkligen är ögongodis med sin grönskande prakt och pårlande å med sina forsar.
Vi svängde av mot Nauthollsvík och cykelfärden gick igenom Fossvågsdalen. Det är en av de äldsta dalarna i Reykjavik och förr om året brukades lantbruk i små kolonilotter och du kunde finna både kor och lamm där.
Vi hade tur med vädret och trots att det var mulet så hade vi ganska ljummet och framförallt; ingen vind.
Längs med Fossvågsdalen finns det en rad stoppmöjligheter med bänkar och bord. Nuförtiden är dalen flitigt använd av gående, cyklister, löpare men det finns också en fresebee-golfbana, en sport som börjar bli rätt stor här.
Nästa stopp hölls i Nauthollsvík där du hittar den (ö)kända Braginn som florerade i de flesta media för några år sedan. Skandalbygge, åkerpriser och inflyttad vass ifrån Danmark. Budgeten sprack 100 gånger om och är nog den mest påkostade restaurangen i Reykjavik. Fast det är egentligen för länge sedan glömt och är i dag ett attraktivt stopp för både badgäster såsom cyklister. De har en helt ok street-food meny och du sitter verkligen bra där vid den danska vassen.
Nå dåså, tankade och glada gick cykelturen nu till dagens stora mål. Street-food festivalen i Hljómskálagarðurinn. Och det var verkligen härlig stämning och parken var fylld med olika vagnar och det erbjöds läckerheter av alla de slag.
Själv fick jag mig isländskt Fish and Chips som var nog bland det godaste jag ätit på länge. Det servades i en smart strutbehållare så trots att det var finger-food så blev du inte kladdig eller hade några svårigheter att äta.
Mätta och belåtna cyklade vi vidare igenom Reykjavik och till cykelvägen som går längs med Reykjaviks-viken. Den nya delen av Reykjavik börjar nu ta form och operahuset Harpan ligger som en pärla vid havet. Längs med strandkanten finner du även Solfari, en pampig stålstaty där de flesta turisterna stannar till och tar bilder. Så även jag!
Vi tog siktet på Laugardalur, Reykjaviks botaniska trädgård. Förr om året var det en tvättinrättning och det finns kvar minnen från den tiden att beskåda och läsa. Dit gick Reykjaviks kvinnor för att tvätta kläder. De allra fattigaste hade oftast bara en uppsättning av kläder så då fick du snällt sitta där och vänta tills kläderna torkat.
Idag är Laugardalur mest känd för sin botanik och det är en fröjd att gå där bland all blomprakt.
Mitt i den botaniska trädgården ligger Café Floran. Det blev vårt nästa stopp
Nu börjde en del av oss bli rätt möra och den sista etappen, som också är den med mest uppför, kändes nog en hel del för våra gäster.
Vi cyklade återigen till Elliðarárdalur och vägen tillbaka ger en liten annorlunda vinkel. Den stora forsen beundrades och vi tog det ganska lugnt i alla uppförsbackar.
När vi väl var hemma igen hade vi cyklat nästan 3 mil, eller 28,8 km för att vara exakt. Även om gästerna var rätt möra och trötta så var de lyriska.
Ett äventyr utöver det vanliga!
