Anna Maria Äntligen har julefriden infunnit sig. Hela dagen i dag har jag gått omkring i nattkläderna, småsädat, lagat julmat och julpyntat det sista. Det borde finnas en lag på att du ska få sådana lugna fina dagar precis innan jul.
Pappa B tog nämligen flickorna med sig till Borganes för att smycka farmors grav och hämta hem en ny häst till flickorna. Jag hade redan tidigare bestämt mig för att vara hemma för att göra julskinkan och det isländska lammkötet (hangikjöt). Det är tillfällen som detta som jag önskar det fanns telefon till himlen för det är just det här med kärntemperaturen. Julskinkan har jag lärt mig vid det här laget men det var värre med lammkötet. Jag körde det till 69 grader och var för ett tillfälle lite orolig om jag kokat det tillräckligt länge. Efter lite googlande så kände jag mig så pass lugn att jo, nog hade jag kört det tillräckligt länge.
I samma veva fick jag kontakt med gamla barndomsminnen och kära far gjorde sig än mer påmind. Det är så svårt att förstå att jag kommer aldrig mer att träffa han. Jag minns hans röst men den bleknar. Han fattas mig.
Vid femtiden idag var resterande familjen på väg hem igen och vi slöts upp i stallet. Det vankades en ny häst. Lilla Disa hade förstås redan beslagtagit denna häst och kunde hans namn och allting. Så klart hon kunde det 🙂
Dagen före dopparedan kunde aldrig bli bättre och julskinkan med dopp igrytan gjorde dagen till sitt esse.
God Jul allesammans!
