Anna Maria Vart tog januarilugnet vägen. Den här tomhetskänslan då alla julsakerna, julstressen, folket försvinner och lämnar kvar en rent och härligt lugn?
Ja, jag har då inte funnit den hemma hos mig. Det höga tempot fortsätter i en rasande fart att jag blir nästan mörkrädd. Men nästa helg… ja då har vi inte så mycket inplanerat.
I lördags tävlade KI. Så fantastiskt roligt att se att denna sjuåring med denna energi och målvetenhet har utvecklats med jättekliv på mycket kort tid. Och eftersom hennes syster plötsligt fick stiga lite tillbaka då hennes danspartner slutade så har det gjort att KI blomstrat och hon bokstavligen älskar den uppmärksamhet som hon nu får. Nu gick hon inte vidare så det var lite dramatik där ett tag då unga fröken inte riktigt kunde förstå varför hon inte gick vidare. Det gick som tur var över efter en stund.
Så har då min käre make B fyllt år. Jag bjöd ut han på en sk. óvissuferd, vilket betyder att allt var hemligt. Det enda han visste var att han skulle vara omklädd och klar klockan sju. När barnvakten kommit sa jag att nu är taxin här och då började han rynka ögonbryna eftersom han trodde att jag skulle köra. Då hade våra vänner från Borganes slutit upp och vi åkte ner till Reykjaviks inneställe ”SushiSamba” och avnjöt en riktigt god middag. Det enda jag har lite svårt med är denna höga musik. Varför spela så högt att du inte ens kan prata med bordsgrannen?
