Ja, i alla tvåförhållanden – eller femförhållanden som egentligen är mer rättvist att säga med tanke på flickorna – är det ibland viktigt att få vara just en ibland. Särskilt när du snart i fem månaders tid mer eller mindre haft en extraperson fastnitad vid kroppen så är det än mer uppskattat att få, om så bara för en liten, liten stund bara för dig själv.
Jag tog tillfället i akt att ta mig ner till stallet för att motionera favorithästen Feykir. Han hade nu stått i nästan en hel vecka och med vårens antågande kan jag tala om att jag fick en rejäl skjuts och rodeotur. Jag hade tänkt markarbete i paddocken. Redan efter första stegen insåg jag att Feykir inte alls hade siktet inställt på att gå där böjd och fin och lyssna på mina kommandon. Tjosan hejsan vilket språng han tog och jag hade nog bara tur att jag stod stadigt i båda stigbyglarna för här snackar vi wild wild west.
Jag klev av och gick bort till rundkorallen och där fick han springa av sig så det stod härliga till. Efter ca 15 minuter hade han sprungit av sig och var nu redo att jobba i paddocken.
Efter den uppfriskande stunden i stallet och i skrivande stund är det dags att gå ner till ”litle kitchen of Maria” och laga kvällens mat. Det vankas kassler – eller hamborgarhryggsneiðar som vi säger här på Island. Till det ska jag servera buljongkokt ris med en grönsaksblanding av majs, lök och paprika. Vi gör det enkelt i kväll och det blir kalla såser.
Under tiden ska jag lyssna på Islands nya musikfrön. Rubin, sonen till en gammal kollega, spelar gitar och det här mina vänner ska ni lägga på minnet. Det rockar stort.
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=xqf6jgTKyDE[/youtube]