Anna Maria Att jag havsbadar är inget nytt. Varken i mitt liv eller här på bloggen. Den här lördagsmorgonen skulle jag prova på en ny form. Om du nu kan kalla det för ny form? I Helsingborg kallade vi allt för att gå till kallbadhuset och kallbada. Det innebar att du först satt i en riktigt varm härlig bastu och blev ordentligt varm innan du naken hoppade i det iskalla vintervattnet.
Mitt havsbad på Island brukar fungera precis tvärtom. Det vill säga att du går i havet först för att sedan krypa ner i Heitapotten, dvs varmvattensbassängen, som håller 39 grader. Kicken som du får och blodomloppsrusningen är en gigantiskt härlig upplevelse.
Den här gången var det kallt rakt igenom. Det vill säga att du gick i havet utan uppvärmning och lämnade även havet utan uppvärmning. Kallt helt enkelt.
På den lilla stranden slöt över 40 kvinnor upp, klädda en pingvinliknande lång kappa som var vinttät och fodrad. På fötterna hade de våtdräktsskor, våtdräktshandskar och yllemössa. Det blåste rejält den här dagen och vågorna var inte att leka med. Jag antar att jag valt helt fel dag för att testa denna typ av kallbad.
I alla fall så slöt sig alla kvinorna tätt, tätt ihops sig och bildade en ring. Det startades en keltisk sång och vi dans- och transliknande steg i en ringdans. Det fick upp värmen ganska rejält. Därefter ställdes vi upp i ett långt brett led och gick steg för steg ut i vattnet samtidigt som en keltisk rabbelramsa sjöngs om och om igen.
Vattnet var isande kallt med stämningen var varm och efter ett par minuter hade du fått nog. Vågorna hade tagit ut sin makt.
Att sedan få av sig de blöta kläderna, sockorna och handskarna kändes som ett rejält måste och jag virade in mig i min morgonrock. Att ha de där pingvinsliknande kapporna hade helt klart varit ett bättre alternativ.
Efter några övningar så satte du dig i bilen och åkte hem.
En bra upplevelse.
Helt klart.
Om jag skulle göra det igen?
Kanske.
Mitt isländska havsbadsrutin är dock ett snäpp bättre.
