Mina barndomsjular betydde alltid julotta på juldagen. Du gick upp i ottan för att gå till kyrkan. Jag minns från skolan att det gällde att inte gå för tidigt eftersom sägnen sa att de döda höll alltid mässa under natten och du ville varken komma för tidigt eller för sent. Facklor eller tända marschaller brukade dekorera vägen till kyrkan.
På Island tror jag minsann det har aldrigt hållits någon julotta. Julnattsmässa är mer vanligt och jag såg att de stora tidningarna livesände ifrån nattens mässa i Hallgrimskyrka. Kyrkan vi besökte på julaftonskvällen.
Jag fick nöja mig med en tv-inspelning från morgonens julotta i Mariakyrkan i Sigtuna. En kyrka som är 750 år gammal. Det är ganska mäktigt. Musiken och ottan var magnifik. Det finns inget bättre än en powerful tenor som blåser högt i Å helga natt.
Det är fortsatt kallt och vi har fått än mer snö under natten. Jag och Disa åkte till pulkbacken och åkte några gånger men vinden och kylan bet hårt i ansiktet så vi gav upp ganska snabbt. Ett varmt bad och en oratoria med Pavarotti gjorde min eftermiddag.
Juldagen betyder också rester. Får du lägga upp den lite snyggare kan även rester bli en festmåltid.