Det har varit en bra dag. En dag med intressanta möten, en flykt till en svunnen tid och inspirerande diskussioner. Min tidigare buttra åsikt och tycke om en viss offentlig person vars karaktär påminner om Den gamle och havet fick helt plötsligt en annan tolkning och uppfattning. Och det är aldrig bra att vara bitter. Surmule fyller livet med ond energi och tar upp allt för stora tankar och ork. Att vända på en surmule till ett positivt leende är faktiskt enklare än vad du tror. Idag blev surmulen glad igen. Det skapades kreativa tankar. Det skapades en positiv kontakt och framför allt skapade det inspiration till ett samarbete. Jag kan förstå denna brinnande iver för svunna tider då jag själv har så otroligt lätt för att förälska mig i sekelskiftets mystiker. Hur tänkte folk då? Vilka diskussioner fördes då? Vilka lukter kände man?
Kvinnan på statyn heter Sigriður Magnúsdóttir (1734-1806) Här finns henns historia berättad av ambassadör Pär Ahlberger:
Damen i traditionell isländsk klänning är Sigriður Magnúsdóttir (1734 - 1807). Sigridður tillhörde en av sin tids rikaste familjer på Island. Hon gift med Ólaf Stefánsson, som tjänstgjorde som amtsman vid tiden för den expedition. Familjen bodde i Sviðholt, inte långt från Bessastaðir. John Cleveley den yngre, expeditionens tecknare, gjorde en akvarellteckning av Sigridður i sin vackra klänning. Idag, några av de viktigaste information om traditionella dräkter på Island kan spåras tillbaka till henne. I handflatan håller Sigriður en delikat Lagopus muta /Rjúpur/Fjällripa – en mild fågel som är bekant för både islänningar och svenskar. Motstående hon är Daniel Solander som håller sin Flora Islandica under sin vänstra arm. Paret står på en fint snidad ask, ett föremål som förekommer i många av Ingibjörgs arbete. På ena sidan av asken har konstnären ristat en vit Dryas octopetala/Holtasoley/Fjällsippa. Blomman är Islands nationalblomma men det är den även svenska Lapplands landskapsblomma. Tillsammans fågeln och blomman symboliserar närheten mellan floran och faunan på Island och den i Norr om Sverige, Daniel Solanders hemland. På andra sidan basen finns den första raden av den mest älskade svenska hymnen tillägnad natur och sommar, Blomstertiden kommer nu på isländska översättning av Valdimar Briem. Vi vet inte om Sigridður Magnúsdóttir och Daniel Solander någonsin talade, men det är sannolikt. Vi vet att Solander fungerade som tolk under tiden expedition, kommunicera på svenska och andra skandinaviska språk med hans isländska värdar, medan latinet i viss mån användes hos prästerna. Den andra anledningen till att vi tror att de två förmodligen pratade är det speciella bandet som fanns mellan Solander och islänningarna, baserat på ett delat nordiskt kulturell identitet. Man ska tillägga att Ólafur Stefánsson och Daniel Solander kom från liknande bakgrund, eftersom de båda var söner till protestanter Högvördig. Solander var också känd för sin mycket sociala och vänliga personlighet. Han hade verkligen inga svårigheter att engagera sig i samtal med både män och kvinnor. Sigridður Magnúsdóttir själv, med tanke på hennes höga sociala ställning, skulle göra det har åtminstone engagerat sig i ett kort socialt samtal med Solander under ett av de många sociala sammankomster under vilka de träffades i Hafnarfjörður och Bessastaðir. Ingibjörg Ágústsdóttirs träsnideri berättar historien om ett betydelsefullt möte mellan Island och Sverige och av allt som binder oss samman – i förflutna, i nuet och in i framtiden. Konstverket är en mycket vacker symbol för att fira vårt gemensamma 250:e minne och till att hedra isländska kvinnor.
Att återskapa ett projekt om någon som levde för 250 år sen kan inte vara lätt. Än mindre att återskapa en luktupplevelse från den tiden. Daniel Solander var en lärljunge till Carl Von Linné och han klev alltså i land på Island för 250 år sedan. Det sägs att banden emellan Sverige och Island knöts då. Grindavik är vänstad till Piteå, den staden som Daniel kommer ifrån och den första lilla hamnstaden han mötte var Grindavik. Fishersund i Reykjavik, som normalt gör luktoljor och andra doftande produkter fick uppgiften om att återskapa den luktupplevelse som Daniel fick när han klev i land. Om det stämmer, ja you never know, men det är en kitlande tanke. Och det luktar faktiskt inte illa.
Det andra mötet blev av en mer proffessionell karaktär men flykten till svunna tider blev densamma. Kontoret ligger vackert beläget intill Tjörnen, den lilla dammen som finns mitt i Reykjavik. Huset skulle likväl kunna finnas i Árbærjasafn, då det härstammar från tidigt 1900 tal men när du kliver in är det totalrenoverat i klassisk stilren design men med denna fantastiska arkitektur.
Dagen till ära bjöd Reykjavik på sin vackra vinterskrud men klart, vindstilla frostigt väder. Ohyggligt kallt men fantastiskt vackert.
Och om detta nu inte räckte med upplevelser för idag så var det långt ifrån slut. Väl hemma vankades det julteater. Och inte vilken julteater som helst utan en teater som hölls utomhus, med ficklampevandring ”långt” in i skogen. Ett helt underbart koncept där barnen går med ficklampor och letar efter ledtrådar till nästa äventyr och där vänter en teatersnutt och barnen träffar Leppaluder, Jolasveinin, Gryla och lillasystern Rjoða.
Samanfattningsvis så kan jag inte säga att idag är jag tacksam för alla dessa inspirerande upplevelser jag har haft under dagen.
Om Bakåtvänd Julkalender
Syftet med kalendern är att den är varje dag börjar med en öppen och tom lucka. Tanken är att du varje dag ska fylla luckan med något som du har upplevt och/eller är tacksam för just den här dagen.