Det blev minst sagt en anmärkningsvärd dag. Och den började egentligen redan i gårkväll, fast då kunde jag väl inte med min blekaste fantasi förstå vad det var som egentligen startade. Utan att gå in på några snaskiga detaljer så har jag tidigare knorrat om Sveriges representant här på Island och dennes olustiga ovilja att vilja vidareutveckla den befintliga svenska kulturen som finns så fast etablerad här sedan 1955.
Igår fick jag ett telfonsamtal av en god vän som berättade att vår gemensamma vän hade gått i taket och slagit ett slag för svenskheten, svenska kulturen och huruvida dess fortsättning här på Island. Minsann så är det rena rama oförskämdheten att inte visa ett gnutta intresse för den befintliga fina svenska kultur och nu får det vara nog. Jag svarade väninnan att det var ett bra initiativ och kanske händer det något nu, den som lever får se.
När jag kom till jobb i morse låg det en kopia till mig varpå jag också gick igång och det korrisponderades till höger och vänster tills jag till slut fick ett privat mejl ifrån den omtalade svenska ambassadören. Joråsåatte, nu ska det mötas och diskuteras. Kanske går min önskan och tro om att det så tidigare fina samarbetet nu återigen tar sin beskäliga plats på den isländska kartan. För det är ju så att tanken bakom alla evenemang för Svenska Föreningen så ligger det ett budskap om att bibehålla det svenska språket, kulturen och att vi ser till att den blir en del av barnens uppväxt. För det är ju så, att det du inte får med dig sen barnsben, blir svårt att ta med sig som vuxen. Såvida du inte själv väljer det. Mina flickor, tex har ingen kännsla eller minnen av ”Den blomstertid nu kommer” men de får en brinnande längtan när de hör svenska julsånger, svenska sagor och Astrid Lindgren eftersom det har de upplevt genom hela sin barndom.
Och det är väl det som jag är mest tacksam för idag. Att en liten utsträckt hand kan betyda så mycket och ge så mycket tillbaka.
Om Bakåtvänd Julkalender
Syftet med kalendern är att den är varje dag börjar med en öppen och tom lucka. Tanken är att du varje dag ska fylla luckan med något som du har upplevt och/eller är tacksam för just den här dagen.