Anna Maria Ukrainas ballettansambel gästspelar i Reykjavik. Vi fick tag på biljetter och jag och K gick med spänd förväntan till Harpan, Reykjaviks Operahus. Och vilken kväll vi fick. Nötknäpparen har nog alltid tillhört mina favoriter och Pjotors Tjajkovskijs musiklivsverk är nog bland det bästa världen någonsin skådat. Premiären hölls den 18 december 1892 på Marininskijteatern i Sankt Peterburg och om det skulle vara möjligt att åka tillbaka i tiden, så skulle jag stå först i kön. Manuset är skriven av Marius Petipia, som är den kända balettmästare vid kedn kejserliga balleten i St. Petursborg. Han har skapat över femtio balleter varav Nötknäpparen är förstås den absolut mest kända han har gjort. Det bör kanske också nämnas att han koreograferat baletten Svansjön (1895). Med Marius hittar vi också Hoffman, som med Marius skrev Nötknäpparen. Han var kallas för tysk men föddes i Königsberg, som är nuvarande Kalingrad vilket torde betyda att han egentligen var ryss. Han blev tex en förebild för våran egna Agust Strindberg.
Med nötknäpparen följde en hel del dramatik där Pjotor sex månader innan helst ville hoppa av projektet. och han tog kontakt med Ivan Vsevolozskij, som var chef för alla teatrarna i St. Petersburg
Jag har inte på länge känt mig så olycklig som nu. ”Syltembourg”, ”Nötknäppare”… – dessa bilder glädjer mig inte, ger mig inte inspiration, men skrämmer och förföljer mig, vaken som sovande, och hånar mig med tanken att jag inte kommer stå ut med dem. […] I natt bestämde jag mig att det inte kan fortsätta såhär, och att jag tyvärr måste meddela till dig att jag vägrar att hålla mitt ord.
– Tjajkovskij, 15 april 1891
I samma veva dör även Pjotors syster Sasja som spred ett ännu mer tungt sinne över Pjotor. Som väl är, så färdigställde han nötknäpparen och det dessutom långt före den deadline han hade.
Sagan ger dig verkligen en flykt i fantasin, där dockan nötknäpparen blir levande.
I baletten börjar historien i President Silberhaus hem, där många barn och gäster infinner sig för ett julfirande. När Drosselmayer kommer in i rummet börjar klockorna mystiskt att ringa, och barnen blir rädda. Han har dock tagit med sig leksaker, och vinner därför snabbt barnens förtroende. Silberhaus bestämmer dock att barnen ska lägga undan leksakerna, varefter Clara och Fritz blir ledsna. För att trösta dem ger Drosselmayer dem en nötknäppare, men ett bråk uppstår kring vem som ska ha den. Därefter försöker Fritz knäppa en för stor nöt och nötknäpparen går sönder. Clara tar sedan hand om den trasiga nötknäpparen. Senare har Clara svårt att sova och går ner till stora salen igen, men salen invaderas snabbt av många möss och en stor muskung. Clara tar skydd vid nötknäpparens säng, och därefter inleds en strid mellan mössen och ett antal leksaker som leds av nötknäpparen. Nötknäpparen strider en mot en med Muskungen, men tycks förlora – men vinner efter att Clara kastat sin sko på Muskungen. Nötknäpparen förvandlas sedan till en vacker prins.
I andra akten är Clara och Nötknäpparen i fantasilandet ”Syltbourg” (engelska: ”confiturembourg”). Flera tableau vivanter visas innan Karamellfen uppenbarar sig och välkomnar Clara och nötknäpparen. Baletten avslutas med att hela Syltbourg firar deras återkomst med ett flertal danser. (wikipedia)
Det har gjorts många analyser av baletten där historien helt enkelt handar om Pjotor själv och hans avlidna syster. Därav den drivkraft och vilja av att göra den färdig.
Att se den Ukrainska balettemsablen ger dig gåshud och du tåras i slutet av detta fantastiska masterpiece. Nu hörde jag också det att vid generalrepetion så bjöd gruppen in alla Ukrainska flyktingar som nu befinner sig på Island.
Vackert – enastående vackert.
