Anna Maria Tänk att lilltösen är 10 år. Dags att dra i handbromsen för snart har jag inte längre några små barn. I morse hade vi just den diskussionen att du vill hålla i dina barn så länge som det går men självklart samtidigt inspirera dem till att stå på egna ben. Skillanden är att när de blir äldre ändras relationen. När de är små är det mammarollen som upptar den mesta tiden men ju äldre de blir bleknar det och du blir deras vänninna. Mamma är förstås alltid mamma och kommer så alltid bli men du uppfostrar inte en 18 åring. Behöver du göra det då – ja då har du misslyckats med dem under de unga åren.
Jag ser det på Disa att hon nu mer och mer tar eget initiativ och framför allt eget ansvar. Hon vet precis vad som ska göras och det är sällan som jag behöver rätta till det hon gör. Hon älskar sin konståkning. Jag ser också en förändring att från att ha varit pojkflicka och lekte enbart med pojkar så är det i princip uteslutande tjejer som är hennes kompis nu. Och hon har ett helt koppel av dem.
Igår hade hon skridskogänget på kalas. Det vankas tävling till helgen så gruppen tyckte det var helt ok att det varken bjöds på tårta, läsk eller godis. Disa hade fått Kolbein till att laga maten till sig och det blev hennes absoluta favoriträtt. Pasta Carbonara. Dessutom hade vi grönsaksstavar och popcorn. Som dryck serverades det mineralvatten.
