Anna Maria Det är nog inte så ofta som jag funderar över tiden. Den finns hela tiden och massor av den, eller inte? Du tycker att du har allt tid i världen och att det som är nu kommer alltid att vara så. Så helt plötsligt känns det som att då står där fast med handen i kakburken med ett stort frågetecken:
Vad var det som hände?
Du lever med barnens uppväxt och medans de är små känns det som att de är små för all evighet. I alla fall alla år fram till 10 års ålder.
Sen går allt med en rasande fart och du hinner inte med i alla svängar. Helt plötsligt är de fullvuxna och du fattar ingenting. Missade du alla år? Var du inte nog medveten och närvarande under de här åren?
Självklart var du det men det är så lätt att låta dagarna gå utan att ta tillvara och njuta av alla upplevelser. För upplevelser det har du egentligen – varje dag!
Jag kan ändå inte låta bli att bli mörkrädd över att personer i din omgivning blir äldre och rejält gamla. Särskilt när du ser en gammal film som du tyckte hade premiär aldelles nyss. Och när du sedan undersöker saken så kom den för 30 år sen.
Det är ju inte klokt.
Denna sommaren går i en röd tråd. Vi går ut och äter på restaurang och låter smaklökarna få en rejäl omgång. Att få en ögonfröjd över all denna vackra mat. I går var inget undantag. Eller vad sägs om denna matprakt?
