Intervjun

Jag tror minsann att hela europa satt som klistrade vid Ophra i går.

Jag har sett hela serien The Queen. Intervjun kändes därför rejäl. På riktigt liksom. Drottningen själv är nämligen riktigt sympatisk och både Harry och Meghan ger en bild som överrensstämmer med serien. Det tragiska är att det verkar som att historien upprepar sig. Meghan har fått genomgå samma situation som Diana.

Och det är inte drottningen som är boven i dramat.

Charles borde, med tanke på att han nu äntligen fått sin Camilla, inta en bättre roll än den han de fakto gjort här. Men han är säkert så störd av sin egna uppväxt att hans beteende fått kraftiga störningar av det här.

Det brukar sägas att du kan se på en person om den under ett tidigt stadie i sitt liv utsatts för trauman som tex mobbning eller blivit styrd gentemot sin vilja.

Jag har en chef som har de symptomen. Jag har också hört att han blev hårt mobbad under sin uppväxt. Mobbning är ett fruktansvärt beteende.

Men om just den personen verkligen är helt fruktansvärd och har ett anarkastiskt beteende. Om personen är den värsta människan du någonsin träffat under hela din tillvaro.

Är mobbning då försvarbart?

Eller måste du tycka om alla människor?

Nej, mobbning är kanske inte försvarbart men du måste inte heller tycka om alla människor. Jag går nog hellre på den teorin att du kan förhoppningsvis undvika den personen och visa respekt genom att vara artig tillbaka. Men med just denna personen i tanke – så är det svårt.

Jag har aldrig mött någon mer vedervärdig person än h*n.

Jag brukar kalla sådana personer energitjuvar. Och dem ska du hålla dig bort ifrån.

Och det var väl just det som Harry och Meghan gjorde. De satte ner foten och sa att nu är det nog!