…jag tycker det är så trisst att jag tappat kontakten med den här bloggen. Jag minns den tiden då jag satte in fullt med fina bilder, hade många tankar om mycket och jag hade en iver att sätta in nya recept.
Nu sitter jag här framför ett grått tiny och saknar både bild och ord.
I morgon ska jag adventstäda och då vore det väl ändå lägligt att ta bild på alla mina fina fönster. Julstjärnorna som är uppe. De nya sängarna vi köpt och allt det här andra som jag fixat och donat med under den sista tiden.
Fast jag tror fortfarande att det beror på att vårt hus har så ofantligt många steg kvar till att bli ett normalt boende.
Efter två år utan kök och ugn känner jag mig – uppgiven.