Tjejhelgen

…jaha, då var det vardag igen. Helgen med väninnorna var bra. Ja, den var bra. Trevligt med bara tjejsnack och egen kvalitetstid.

Fast jag måste erkänna att jag har lite svårt för det här kollektiva. Och med facit i hand så är jag ingen kollektiv människa. Det är ungefär som att när det ska vara kollektiv så tar jag på mig den bångstyriga västen. Och jag har särskilt svårt med gemensam matkasse. Det har aldirg fungerat och det fungerade inte särskilt bra den här gången heller. Det kan låta banalt men det är just de där små banala sakerna som sätter taggar i den totala upplevelsen och lämnar kvar en sur känsla. Som en dålig rap ungefär.

Och för att ge er ett exempel. Det blir sill till lunch. Jättegott, eller hur? Jag gillar verkligen sill, men absolut inte alla sorter. Ja faktiskt när jag tänker efter så är det bara en sorts sill som jag äter. Kryddsill heter den här på Island och är en mycket snarliknande sill till matjesillen. Jag går och hämtar den – lilla varianten – och lägger ner i vagnen.

Vi har redan lagt ner två burkar.

Ja?

Vi har redan lagt ner två burkar.

Ja, och… jag ser ner i vagnen och där ligger en senapssill (den värsta jag vet) och en löksill. Löksill går väl an men det är kryddsill jag vill ha.

Äter vi mer än två burkar sill?

Öhhh…. jamen då köper jag väl den här själv då.

Sillburken får komma ner i vagnen.

De andra vill dricka pilsner.

Jag vill dricka ”hatidarblanda” – isländsk variant av julmust. Jag tar ett knippe (ja de sitter i hop fyra och fyra)

Dricker du upp alla fyra?

Va?

Jo, dricker du verkligen upp alla fyra. För det är ingen av oss andra som dricker det.

Det vet jag inte? Men ta bort hälften då om ni är oroliga för det.

När vi skulle åka hem så delas den mat som blev över emellan oss. Jag fick min låda, som skulle få åka i bilen med de andra. Jag hade valt att komma i min egen bil. Kollektiv bilkörning ni vet – nej just det – inget för mig.

När jag hämtar min låda senare på kvällen.

Så var den tom.

Nu överlever jag att jag inte fick de där fem potatisarna, eller den där ostkanten… men det komiska i hela historien är att tillochmed den burk av hatidarblanda (ja, jag gick senare ut och fyllde på med de två burkarna som det kollektiva valde bort) var också borta. 😀

Men förutom det här så var det jätteskoj. Vi spelade alfapet hela kvällen. Det stickades och jag gjorde klart den där mössan. Jag har tofsen kvar att göra. Den blev bra.

Så gick vi på gallerier. Keramik och glaskonstnär, Och är du uppvuxen i småländska glasriket så måste jag erkänna att jag är mer svag för glas än vad jag är för keramik.

Det som också var riktigt trevligt var att se Stykkisholmur från en annan vinkel. Jag har varit där massvis med gånger men jag har väl egentligen aldrig gett mig tid till att riktigt studera orten. Det gjorde vi.