Anna Maria Det går trögt. Baske mig så här trögt har det aldrig gått – någon gång. Nåväl, den här veckan har jag i alla fall kommit iväg på två zumba. En lätt och en tuff. Då jag går på den tuffa dansar vi emot speglar.
Huvva, ja, jag vet. För det går inte en sekund utan att man går och granskar hur jag egentligen ser ut. Nu tillhörde jag inte de största valarna där inne – men ändå. Jag kom på mig själv att jag börjar få en riktigt kärringkropp. Och det är inte positivt. Smala ben och ingen rumpa. Den verkar ha förflyttat sig till framdelen för jag har fått mage. En stor sladdrig sak som lever sitt egna liv, verkar det som. För den vill inte bort. Den har envist hängt sig kvar sen graviditeten och det bara vägrar att röra på sig. Bort, bort, bort!
Vikten är tillbaka och visar rött och envist mot mig: 75.2
Att det ska vara så svårt?
