Om jag nu ska förbättra min relation till den här blogen så är förstås en god regel att bryta trenden med att inte skriva här.
Skrivtorkan måste suddas ut och bring it on inspiration.
I går var vi på 80 års kalas. Och det bjöds på vitt vin och snittar. Fint som attan var det. Nu var det ingen gubbe eller gumma vi firade utan ett företag som heter Johan Rönning. Och det har många etablerade kontakter med Sverige. Det var många som höll tal och jag och min man roade oss mest med att ge poäng och se vem som vann priset ”sämsta engelska accangen” Och det är ruskigt vad så pass högt utbildade svenskar talar så dålig engelska. Alltså inte dåligt på det viset att de har brist på engelska uttryck och saknad av ordförråd. Nä, här handlar det om uttalen. Svenskengelskan är ruskig att lyssna på. Fast den som vann priset var Finländaren. Han vann alla kategorier. Lätt.
Stickning har också under en längre tid legat nere. Inte frivilligt utan på grund av en muskelinflammation i ena axeln. Men nu så, har jag fått fart på det igen och här kommer nu ett nytt alster. Den här var riktigt rolig att göra och är en riktigt tjock-kofta som värmer gott i höstrusket. Den är stickad av Alafoss och dubbel lettlopi.