Tänka sig. Minns ni att jag såg Julia/Julie på tv i julas? Och att filmen verkligen berörde så pass att varje gång jag går och handlar sneglar mot dvd hyllan för att se om filmen finns till något lågpris.
Och i går googlade jag igenom våra filmer på vår separata tv-disk. Och vad tror ni gömde sig där inne bland de andra sjuttioelva filmerna. Ja, just det. Julie och Julia. Sicken röta. (röta=tur på bonnsmåländska) Så nu har jag sett filmen en gång till. Och den var precis lika bra som första gången.
Och jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är just det här med matlagningen eller om det är intresset för en människas livsöde som gör filmen så ofantligt bra. Jag tror det är det senare. Livsöden är just nu da thing och jag har i smyg studerat olika livsöden. Det väcker många tankar.
Julia Child var en remakable woman.
Jag måste ha hennes bok.