Anna Maria 
I dagens aftonbladet.se går det att läsa om Linda Olofsson väntar sitt tredje barn och om hennes kommentar ”…jag kom på det här med barn för sent” Och jag skulle väl faktiskt kunna ställa mig i ledet för den kommentaren. Nu är tre barn kanske inte så lite men jag måste faktiskt erkänna att det är inte först nu som jag verkligen till 100% känner mig som en trygg mamma som definitivt vuxit in i rollen som mamma.
Givetvis har rollen alltid funnits där men den har blivit starkare för vart barn och nu känns det som om jag uppnått optimala. Hade jag vetat det jag vet och känner idag så hade jag också börjat tidigare. Och jag hade säkert haft fler än de tre flickor som jag har idag.
Små bäbisar är det finaste som finns. Helt enkelt.
Med Anna Björk tillät jag mig inte att ha full fokus på henne. Det var så mycket annat runtomkring som störde, som tog energin från mammarollen. Att sitta i soffan och bara hålla i sitt barn var något jag mycket sällan gjorde med Anna. Pyttsan, inte skulle jag vara någon bullmamma. Ett barn ska inte förändra mitt liv. Ungegfär så gick tankarna och så har hon också varit med överallt och gjort bra mycket mer än vad de flesta andra barn har gjort i hennes ålder. Hon fanns där och jag hade så många måsten.
Med Karin blev rollen lite starkare men det berodde mest på att hon krävde så oehört mycket mer. Hon var bara 2 veckor då hon fick RS virus och här kom all den oron som ett brev på posten så att njuta var liksom inte riktigt på tapeten.
Med lilla princessan är allt annorlunda. Här har jag nu knappt varit utanför huset sen vi kom hem i lördags och vi sitter länge i soffan och bara myser. Datorn används marginellt och jag går mest omkring och bara är. Måsten läggs åt sidan och all fokus ligger på det lilla hjärtegryn som just nu sussar så sött i sin säng.
Jag märker att det ger gehör för resten av familjen som just nu befinner sig i ett myspysstadie där alla är nöjda, belåtna och tycker att livet är allt bra att ha.
Jag skulle definitivt kunna befinna mig i det här stadiet bra länge.
