Anna Maria Jag måste erkänna att jag känner mig rätt så nöjd just nu. Ja, nöjd och nöjd, men så pass nöjd du kan vara i nionde månaden då magen står precis rakt ut och samandragningar är att bugga mig av och till.
Först och främst börjar sömnen bli något bättre. I natt vaknade jag inte förrän halv fyra – liggandes på rygg. Det har jag inte kunnat göra på mycket länge. Jag antar att det har att göra med att magen sjunkit ner och trycker inte lika mycket upp i lungorna som tidigare.
Men om vi bortser ifrån alla graviditetskrämpor så är jag nöjd med utvecklingen av allt det övriga.
Jag är glad över att min lilla fröken bus nu äntligen är på rätt väg vad beträffar sitt lata öga. Tänk vad ett byte av ögonläkare kan göra mycket. I dag behöver jag aldrig argumentera med henne varför hon ska ha lappen eller varför det är så viktigt med glasögonen. Nu gör hon helt enligt regelboken. Ja, hon har tillochmed glasögonen på sig när vi är på badhuset. Det vore väl sjutton om hon inte har gjort framsteg vid nästa ögonkontroll, som är om fyra månader. Det som fortfarande gnager mitt dåliga samvete är att jag inte var nog uppmärksam så att unga fröken kom till ögonläkare då hon var yngre. Okunskap är alltid en akilleshäl, jag vet, och det är alltid lätt att vara efterklok. När jag nu sitter med facit i hand och tittar på gamla foton så syns det så väl, så väl att allt inte riktigt stod rätt till med hennes ögon. Men det såg jag inte då, tyvärr.
Jag är också glad att jag fått in henne på rätt spår vad gäller skolan. Tänk att du måste ta i med hårdhandskarna mot skolfröken för att få tillgång till de rätta inlärningsmetoderna. Så många bokstäver som Karin har lärt sig på bara få veckor är häpnadsväckande. Och att det skulle behöva gå ända till slutet på oktober, dvs 3 månader senare än vad det egentligen skulle vara. När jag tex ser i Anna´s läsrapportbok, så de läshäftena som Karin nu har, började hon med i september, det år hon började första klass. Nu lär väl Karin ta igen det här som hon missat. Men ändå! Det som dessutom är pricken över i:et är att Karin fått tillbaka intresset. Som är det viktigaste av allt.
Förberedelserna inför nya bäbis går också bra. Ja så här väl förberedd har jag nog aldrig varit. I går kom barnsängen på plats, nymålad och nytt fräscht påslakan. Nysydda gardiner, tvättade och ihopvikta små kläder ligger fint uppradat på plats. Nu ska vi bara få ordning på vagn och bilstol så är allt klappat och klart.
Det är en viss skillnad mot tidigare två fröknar, det vill jag lova.
Finemang, som Mobergskan sa, när hon fick en unge med handtag i ryggen 😀