Anna Maria Jag sitter och väntar på att B ska komma hem. Vi ska åka och hämta hem våra flickor som hela veckan har varit hos farfar. Tanken slog mig att det är just nu som de skapar sina egna referensramar och sina egna minnen.
Det får mig att tänka på mina egna mor- och farföräldrar. Ja, farmor dog när jag var bara ett år så henne minns jag förstås inte så mycket av. Även farfar har jag svaga minnen av. Jag var tio år när han dog. Men det jag minns är att han hade en ruskigt stor svart stekpanna. Och i den lagade han pölsa med stekt ägg. Jag tror minsann han hade rödbetor till också. Vid sidan av den stora järnspisen hade han ett glas där han hällde allt överflödigt fett. När glaset var fullt drack han upp det.
Den jag minns mest av är min mormor. Och mormors limpa. Jag undrar om min mamma har tagit reda på receptet men det var något som vi alltid önskade oss när vi kom på besök. Mormors söta goda limpa.
Sirapslimpa med anis.
Den åt du helst bara med ett tjockt lager av smör och kanske en ostbit. Hushållsost hade hon för det mesta.
Så var det mormors köttbullar. De var också i särklass goda. De serverades alltid med kokt potatis och stuvad purjolök. Och så sa hon alltid ”precis så här ska det va, varken mer eller mindre” På äldre dar när hon hade svårt att hålla isär tankarna kunde hon säga det där tio gånger under en middag. Ungefär som att skivan hakade upp sig. Min morbror brukade säga när hon sagt samma sak femtielva gånger: Nä nu tar vi och byter skiva. Mormor tittade oförstående på han och kunde inte riktigt hänga med på humorn.
Mina flickor har också börjat skapa sig en egen referensram. När vi ringde häromdagen satt de otåligt och väntade på farfars lammstek och farfars potatis. Den är i särklass det bästa som lilla KI vet. Farfars potatis, ja det är inget annat är brunade potatisar. Ni vet sådana potatisar du även äter i Danmark. Kokta, stekta i smör och socker. Riktigt vedervärdigt, om du frågar mig, men flickorna älskar det. Och det är huvudsaken.
I år ska de för första gången åka helt själva till mormor och morfar i Sverige. Där kommer de också skapa sina egna referensramar och minnen. Mormors köttfärssås vet jag att de redan skrivit upp på önskelistan, liksom AB bokstavligen älskar mormors makaronipudding.
Det är viktigt med barndomsminnen. Du bär med dem hela tiden. Som en väl förvarad skatt. Så lika viktig som allt annat här i livet. Jag undrar jag hur många föräldrar som verkligen förstår vilket stort ansvar de bär? Att det verkligen är av stor vikt att de ger sina barn den trygghet och lycka som ett barn bara kan få.
Sanna Lundell tog upp ett intressant ämne. Hur vår moral kring alkohol har nått en riktigt låg nivå. Hon menade på att även på dagis- och skolträffar så åker baginbox fram och föräldrarna skålar medans barnen leker omkring dem. Hon ville jämföra med att för 20 år sen tyckte vi det var helt ok att röka kring barn, ja det fanns tillochmed dem som rökte i bilen när barnen var med. Idag tycker vi det är fruktansvärt. Och det samma borde vi egentligen tycka om alkohol. Nu är jag själv ingen nyketerhetspredikare men just det här fick mig att tänka till. Varför måste det alltid finnas alkohol så snart det ska ätas en bit mat eller hålla en tillställning. Nu skulle det visserligen inte falla mig in att ställa fram en vindunk när jag vi håller barnkalas, men ändå.
Alkoholen har på någotvis klivit in i en allt för mycket vardag.