Anna Maria Att kunna ta ett beslut är en konst. Och vägen dit kan vara både krokig och lång, full med vånda och vridningar om för- och nackdelar. Men när du väl har kommit till ett beslut så känns det så oehört bra.
Befriande på något vis.
Jag och B är oehört olika i frågan. Jag tar oftast beslut relativt snabbt och sen är det mycket sällan som jag ändrar mig. Jag går rakt fram så att säga. B kör på alla de krokigaste vägarna och velar än hit än dit. Ofta tar han inget beslut över huvudtaget men ser också illa till sitt ickeagerande. Och mycket ofta när det är för sent att ändra sig.
Jag tror att det som hjälpt mig genom åren är att lyssna till mina tre centran, dvs hjärtat, hjärnan och magen. Många gånger kan det vara hjärtat som styr, dvs den känslomässiga biten. Hjärnan å andra sidan är förnuftet som säger till ditt hjärta vad du ”bör” göra. I slutänden är det ändå magen som bestämmer hur det blir eftersom om magen inte är med dig kommer du aldrig kunna ta ett korrekt beslut.
Ni vet den där klumpen som kan infinna sig i magen om det inte känns rätt.
Den här beslutskarusellen kan du alltså träna upp genom att vara lyhörd mot dina sinnen så kan du läsa och lära av vad de försöker säga till dig.
Därför känns det som en oehörd lättnad och befrielse när beslutet väl är taget.