Start

Jag älskar känslan av att börja jobba efter en välförtjänt vila. Batterierna är ordentligt laddade och jag bokstavligen pyr av fulländad energi. En ny start helt enkelt. Som att börja skriva på en ny bok där sidorna gapar blanka åt dig och är redo för att fyllas av innehåll.

När jag begav mig från denna ö var jag less och Sverigelängtan var grym. Ja, det var nästan som att jag inte kunde se mig själv vara någon annanstans än i Sverige. Den känslan är mättad nu och jag har insupit ordentligt med svenskt och betat av hela den där matlistan jag gjort upp för mig själv innan jag for.

Ja, hela Sverigetarmen är så fullmatad att jag nu klarar mig ett bra tag här på Island.

Mätt är ordet.

För det var just så – så ofantligt skönt att komma hit igen. Och när planet landade i Keflavik så infann sig det där lugnet, den där känslan som fick mig att förstå varför jag en gång valde att flytta hit.

Ett inre lugn.

Nu inväntar jag hösten med ro. Om det är någon årstid jag framförallt favoriserar så är det hösten. Jag älskar alla de sprakande färgerna. Att få krypa in och tända ljus när mörkret gör sitt gehör. Alla de där mustiga höstgrytorna jag alltid lagar. Att få fylla på frysen efter lammslakten. Bärplockningen. Syltningen. För att inte tala om hur skoj det ska bli att göra saft i år nu när jag har min fina saftmaja som vi fick i bröllopspresent förra året.

Här gör vi saft på kråkbär. På isländska heter de krækjubær och finns i enorma mängder. Saften är oehört rik på c-vitaminer. Den har en rund söt smak och enligt mitt tycke blir den bra mycket bättre än blåbärssaften.

Blåbär har vi förstås också. Faktiskt har vi två varianter. En sort som kallas för aðalblåbär och är samma som dem som växer i Sverige. Den andre kallas bara blåbär och är den amerikanska sorten. Jämfört med aðalblåbär, som är röda innuti, är den amerikanska sorten vita/gröna innuti och är inte riktigt lika söta som de första. Ofta blir det en blanding av de båda när du är ute och plockar. Av blåbär gör jag sylt till torsdagarnas ärtsoppe- och pannkakstradition.

Flickorna, för att inte tala om jag och B, älskar vår torsdag då hela familjen är samlad och det äts hemmagjord ärtsoppa, nybakade pannkakor med sylt och glass.

Ja, torsdagarna är heliga. Och snart är det torsdag. Och jag har en ny laddning av ärtsoppa på gång.

Underbart.