Alltså.
Den stora fördelen att flickorna nu är några dagar hos sin farfar är att jag får möjlighet att göra sådant som annars är mer eller mindre omöjligt.
Som att ta en två timmars powerwalk i Heidmörk direkt efter jobbet. Och baske mig var det jobbigare än vad jag trodde.
Och jag som ska vara i god form.
Efter en timme var jag så fysiskt trött att jag blev tvungen att sätta mig ner. Och nu menar jag inte flåsigt trött. Flåset är det inget fel på utan jag var trött i kroppen. Det var som om benen inte riktigt ville lyda mig. I alla fall inte i det tempot jag är van att gå i .
Efter några minuters vila så gick det något bättre men jag kunde inte hålla det tempo jag hade önskat. Normalt brukar den här rundan ligga på strax under två timmar. Nu gick jag på två timmar och femton minuter.
Å andra sidan – om jag nu ska ha någon förklaring – så var det ruskigt hett idag. Och jag hade inte tagit med något vatten.
Just nu har jag precis letat fatt i alla bilder vi tog för ”vinterombonaden” för stugan. Hittade dem hur enkelt som helst så nu ska jag bara få den godkänd av bror så har vi en komplett manual att gå efter.
Så mycket enklare att inte missa något.
Bra gjort av mig, eller hur?