[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=XlHaschCX2s[/youtube]
Himlen är knallblå utanför mitt fönster. Sådär riktigt svenskt flaggblå och solen är gul som i det gula korset. Så om det inte vore för nordanvinden och de 4 graderna hade du kunnat tro att högsommaren anlänt. Icke sa nicke men dock en dag i bemärkelse att vara stolt över. Jag är svensk så långt ner i roten du kan komma och som utlandsvensk blir alla svenska traditioner om än viktigare.
Uppslutningen hos Anders, den svenske ambassadören för Island, var gigantisk. Jag har under mina år här aldrig mött en gemytligare tillställning än vad denne bjöds. Det kan ha en viss förklaring att ambasadörskan som var innan Anders hade en mer kylig inställning till det mesta och hade tämligen svårt att förstå en utlandssvensk behov av tradition.
Anders, han kan han. Här var det liveband som spelade Cornelis Vresvik, det var vitt och det var rött. Och svenska snittar. Laxsnittar, ägg-och sillsnittar, räksnittar som låg vackert uppradade på serveringsfat och brevid fanns tandpetare med svenska flaggan. Så mycket svenskt det någonsin kunnat bli.
Och jag njöt. Jag har avsikligen hållt mig ifrån dessa tillställningar sedan jag klev av som ordförande av Svenska Föreningen. Ungefär som att mina behov av mingelpartyn under strikta förhållanden var mättade. Men nu var det annorlunda. Jag träffade gamla bekanta som jag inte sett på flera år.
Nationaldagens eftermiddag kunde inte ha tillbringats på bättre sätt.
Dagen till ära har AB tagit sin första skolavslutning och nu har hon fått sitt första sommarlov.
Tänk.
Det är stort det.
Jag minns mitt första sommarlov.
Gör du?
Svenska Ambassadörsrecidentet i Reykjavik