Anna Maria Hela vintern har vi traglat oss igenom ryttarprov 3 och för ett tag sen var det uppridning. Eftersom jag varken gjort ettan eller tvåan fick jag köra alla tre samtidigt. Feykir stod sig riktigt bra, trots sin unga ålder och med tanke på att det här var hans första riktiga ridsässong, så måste jag erkänna att jag är oehört stolt att kunna titulera mig som ryttare nr 3.
Det var uppridningen det. Sen kom teorin. Och nog visste jag redan innan att jag inte riktigt hade läst vidare värst mycket. Jag gick med den tron att har jag ridit sen sju års ålder så borde väl jag fixa teoriprov ett och två…. trodde jag ja. På SVENSKA hade det förstås varit en baggis men här snackar vi nu isländska. När jag fick teoriprov ett i handen bara stirrade jag och insåg med stora ögon att här fanns det massor av ord jag överhuvudtaget inte sett förut. Tusingen också, jag skulle nog läst den där boken i alla fall… och ja, utgången blev som den blev. Jag klarade tvåan men ettan gick jag bet på.
Så nu läser jag.
Skynfæri. Det här ordet hade jag aldrig hört förut. Det betyder våra sinnen. Hästen har förstås lika många sinnen som vi, fast mycket mer utvecklade än vårt. Visste du tex att en häst kan se nästan runtomkring sig genom att bara vicka med ögonen? Eller att hästen kan lyssna åt två håll genom att föra öronen åt två håll. För att inte tala om hur väl den känner lukt. Det är fantastiskt egentligen när man tänker efter.
Idag i stallet satt jag och tittade på våra ”småpojkar”. Den ene som nyss blivit kastrerad och den andre är min Feykir, som också fick vara hingst längre än normalt. Vilket skådespel. De märkte revir genom att släppa en skit, sen gick den andre och luktade och släppte även han en skit för att sedan stå och blåsa varandra på halsen, skrika högt och slå med ena frambenet. Så här höll de på en bra stund.