Söndag @zoo

Det börjar bli en söndagstradition att bege sig en liten stund till zoo. Och det är alltid lika roligt och trevligt. Särskilt så här på sommaren. I dag hade Disa med sig två kompisar.

En händelserik söndag.

Det skulle bli emellan 20-25 grader varmt i dag. Det ska vi ta vara på, sa mamma och fick först med sig Karin och Disa till Reykjaviks Zoo. Fantastiskt mysigt att gå och titta på alla djuren och flickorna åkte några gånger i karusellerna.

Kalven är så mjuk
Fina kalvar på grönbete
Sälarna lekte med maten
Minken var aktiv och ute
Geggoödla
Fallturn
De bygger om och gör fint i parken

Därefter åkte vi hem och åt lite lunch. Nästa event var Arbaerjasafn, museumet med de gamla husen. I dag hade de invigning av en ångvält och ett ånglok. Vi träffade där Andrea med familj och vi spelade spel.

Nu var det riktigt varmt och vi lämnade av Anna hemma då mamma och Disa fortsatte till badhuset. Där var det knökafullt med folk.

Midsommarafton

Det här året känns helt enkelt jättekonstigt. Ett virus som härjar som gör att nutidens människa blir begränsad i vad vi gör och vilka vi träffar. Vanligtvis skulle vi vara i Svreige nu. I år är vi på Island. Och vi har inga som helst planer på att åka utomlands. Hjärtat gråter. Rötterna förtvinar. Sommaren tillhör Sverige. Det har den alltid gjort.

Flickorna tycker det är tragiskt. Den som ändå lider mest av det är Karin. Hon tycker att sommaren är helt förstörd. Vi kan inget annat än hålla med.

Vi försöker ändå. Vi firar midsommar hemma. I morgon åker vi och firar svensk midsommar på Island.

Ridläger

Även om de två äldre systrarna nu äntligen börjar visa lite intresse av hästar och ridning så är det ändå Disa som går i täten för både intresse och orken att vara i stallet. Hela vintern har hon gladligen kommit med och hjälpt till med mockning, borstning och ridning. Hon har sin egna häst Feykri som hon döpt till Choklad och den hästen har verkligen lärt henne massor av grundreglerna. Att kunna rida de olika gångarterna och ha balansen vare sig det går fort eller sakta.

Som avslutning på hästsässongen fick Disa gå på ridläger. Det tyckte hon var fantastiskt roligt.

Den hästen som ändå tog hennes hjärta var den hästen som såg ut som en nallebjörn. Han har diabetes och tappar därför inte pälsen vilket gör att han ser ut som en björn.

Skolavslutning för Karin Inga och Arndis Sofia

Så kom då sommarlovet. Vårterminen har minst sagt varit annorlunda där Karin läst hemma och endast gått ett par timmar i veckan. Disa gick visserligen varje dag men under helt andra former och inte heller hela dagarna, som hon var van att göra. Inget fritids, ingen skollunch och klasserna var små och uppdelade.

Det tyckte Disa var bra. Mycket bättre än den annars så gigiantiska skolklass som de har varit tidigare.

Dagen till ära ville Disa vara riktigt fin. Mamma lockade håret och hon klädde sig i sin nya fina sommarklänning och blomdiadem. Hon är så fin!

När zoo öppnar igen

Det är så mycket som du tagit för givet. Så kommer en pandemi. Ett virus som är så lömskt att du överhuvudtaget inte kan förstå hur fruktansvärt det egentligen är. Den moderna tiden har inte plats för dessa typer och katastrofer och när det då slår till så står världen lamslagen.

Ja, inte här på Island för vi är vana vid katastrofer. Vi har en beredskapsplan sedan jättelänge och den gör sig väl på pass vid tider som det här.

Hela våren har vi varit instängda men nu äntligen börjar vi vakna ur vår dvala och vi vågar titta ut igen.

Det var varmt välkommet att zoo öppnar igen och det tog oss inte många dagar förrän vi besökte den barnvänliga parken.

Midnattsritt

Vi kom hem ganska sent ifrån 80 årskalaset men det stoppade varken Disa eller vi andra att bege oss ner till stallet för en kvällsritt. Eller ja, rättare sagt det blev en midnattsritt då vi inte kom tillbaka förräns halv ett.

Kvällen var ganska varm och solen sken när vi red iväg och det var ljuvligt att rida bland lövträden i Elliárdalur.

Disa ville minsann visa att hon kan själv och gav sig inte förrän hon tagit sig upp i sadeln på egen hand.

Det var en kall och trött Disa när vi kom hem… men kul hade vi!

Äntligen klippning

COVID-19 satte även käppar i hjulet för alla frissörer som fick stänga under den värsta tiden. I dag fick vi äntligen klippa oss.

Disa klippte lugg 🙂

Lucia

Vi började egentligen redan i går då vi lussade för ett företag här i Reykjavik.

Men den stora dagen började med ett lussande hemma hos ambassadören. Det blev stämningsfullt och mysigt. Efteråt fick vi smaka julskinka och andra juliga godsaker.

På kvällen var det då dags för den stora konserten i Seltarnarneskyrkan och som alla andra år blev det riktigt lyckat. Både mamma och Disa var med i tåget.

Disas simtävling

”Pappa, var nyheterna där? Vad tänker du på? Ja, det var ju min första simtävling, tror du inte att jag kommer på tv i morgon”

Ja, det var verkligen stor för våran lilla Disa. Som hon har pratat länge om att hon nu äntligen skulle få ha sin första simtävling och att hon förhoppningsvis skulle få en peng på halsen.

Och peng på halsen – det fick hon 🙂

Morgontimma på zoo

När morgonens skjutsning blev för mycket för mamma så fick vi istället en riktigt kvalitetsstund på zoo.

När vi åkt med Karin till träning kl. 09 och Anna kl, 09.30 så fick Disa följa med till skridskohallen för precis brevid ligger nämligen Reykjaviks zoo. Och så här års är det inte någon rusning dit så vi var i princip ensamma den här morgonen,

Det innebar att Disa fick hjälpa till att mata både renarna och sälarna. Det tyckte hon var fantastiskt roligt!

Äntligen snö!

Som våran lilla Disa har längtat. Varje morgon har hon kollat och suckat att det är bara mörkt och trisst ute. Men så helt plötsligt som kom då snön och hon var inte länge för att börja be om att få åka till vår lilla pulkbacke för att åka snowracer.

I dag blev det äntligen av! Hon kom hem med sin kompis A, som verkar ha det lite halvrörigt hemma för hon kommer med genomskinliga plastskor och barfota! Är du inte kall om fötterna sådär frågade jag? Jo, nog är jag lite kall. Inte kan du åka pulka sådär, så vi åkte hem till henne och hon fick nya sockar och vinterskor. Ute var det just då -8 grader kallt…

Så hämtade vi Disas bästa killkompis B och så bar det iväg till backen.

Jösses vad det var mycket tjut i magen när de dundrade ner med en hejdundrande fart!

Underbart härliga barn!

Väl hemma igen så vill Disa prova nya badkeret. Och hon vet precis hur hon vill ha det. Badbomb, julmust och musik, Och så tonad musik.

Hon kan hon våran Disa!

Årets julkalender

Disa har genom åren alltid haft legos julkalender. I år har hon valt Playmobils kalender.

I dag packade vi upp och förberedde inför första lucköpnningen som är på söndag. Ni kan tro att det finns en liten fröken som är spänd av förväntan 🙂

Pepparkakshusbak

Det började egentligen redan tidigt i höst att tjejerna ville baka pepparkakshus i år. Det har googlats ordentligt och vi har väl alla lusläst pinterest alla idéer.

Till slut fastnade vi för det här

Disa och mamma bakade alla delarna i lördag. Degen räckte inte så vi fick göra mera 🙂

Skridskoprincessan

Hela hösten har Disa tränat på de första spåren med målsättning om att få de första skridskomärkena.

Idag fick hon de två första. Och hon var inte lite stolt! För att inte tala om hur stolt mamma och pappa är 🙂

Kalas med grabbarna grus

Jajjamensan, inte var det tillräckligt att hålla kalas för bara släkten. Disa ville ju ha sina kompisar också. Och kompisarna det är Elvar Orri, Benjamin og Alexandra.

Kvällen började på RushIceland, det kända studsmattesalen där det går att göra en himla massa skoj.

Därefter var det pizza och tårtkalas hemma hos oss. Däremellan spelade barnen spel.

Lyckad kväll tyckte Disa 🙂

SkridskoDísa

Hon började egentligen redan förra året och säga att hon skulle allt vilja gå i Anna Björks fotspår och börja träna konståkning. Då höll hon på med simning och var riktigt duktig på det. Dilemma, tyckte mamma, som ville nog helst se Disa gå sin egen väg och inte härma efter de äldre systrarna Hon hade redan provat gymnastik som Karin Inga men det passade inte Disa alls.

I höstas så bestämde mamma att det var ok att prova konståkning om hon lovade att ge simningen en lite längre chans. Det gick Disa med på och kommer under både hösten och våren träna både simning och konståkning. Nästa höst måste hon välja. Anledningen är förstås att antalet träningar kommer att krocka med varandra och det går inte att fokusera på två så pass tidskrävande idrotter på en gång.

Det ska bli intressant vad hon väljer. Och det kommer inte bli lätt för henne för hon tycker simning är lika roligt som konståkning.

I alla fall så fick hon nya skridskor och skridskobyxor i födelsepresent och behöver vi tala om att det var ingen som behövde tjata på henne att klä sig färdigt?

Arndís Sofia 7 år

Idag fyller våran lilla busunge 7 år, Som hon har väntat efter den här dagen. Klockan halv nio i morse kunde hon inte vänta längre utan då kom hon och kröp upp i mammas säng och tyckte att nu var det minsann dags att vakna

Många presenter fick hon. Skridskor, skridskobyxor, playmobil julkalender, mysoverol, myssockar, pyjamas och av mormor fick hon en necessär med My Little Pony och där i fanns det My little Pony dushcreme, eltamborse med My little Pony, My little Pony tandkräm, deo och läppbalsam.

Mamma förberedde kaffekalaset och sen gick vi iväg på skridskoövning så då fick hon prova sina nya skridskor och byxor

Klockan 14 kom faster Kristin och hennes dotter Rakel, Pappas moster Rebecka och hennes man Thorgeir, halvbroder Stefan, gudföräldrarna Ingvar och Ingibjörk plus kusinen Saga.

Det hade bullats upp med fika och Disa fick mer fina presenter.