Morgontimma på zoo

När morgonens skjutsning blev för mycket för mamma så fick vi istället en riktigt kvalitetsstund på zoo.

När vi åkt med Karin till träning kl. 09 och Anna kl, 09.30 så fick Disa följa med till skridskohallen för precis brevid ligger nämligen Reykjaviks zoo. Och så här års är det inte någon rusning dit så vi var i princip ensamma den här morgonen,

Det innebar att Disa fick hjälpa till att mata både renarna och sälarna. Det tyckte hon var fantastiskt roligt!

Äntligen snö!

Som våran lilla Disa har längtat. Varje morgon har hon kollat och suckat att det är bara mörkt och trisst ute. Men så helt plötsligt som kom då snön och hon var inte länge för att börja be om att få åka till vår lilla pulkbacke för att åka snowracer.

I dag blev det äntligen av! Hon kom hem med sin kompis A, som verkar ha det lite halvrörigt hemma för hon kommer med genomskinliga plastskor och barfota! Är du inte kall om fötterna sådär frågade jag? Jo, nog är jag lite kall. Inte kan du åka pulka sådär, så vi åkte hem till henne och hon fick nya sockar och vinterskor. Ute var det just då -8 grader kallt…

Så hämtade vi Disas bästa killkompis B och så bar det iväg till backen.

Jösses vad det var mycket tjut i magen när de dundrade ner med en hejdundrande fart!

Underbart härliga barn!

Väl hemma igen så vill Disa prova nya badkeret. Och hon vet precis hur hon vill ha det. Badbomb, julmust och musik, Och så tonad musik.

Hon kan hon våran Disa!

Traditionsenlig första advent

Det har varit en fantastisk dag. Vi började dagen med storfrukost och första ljuset tändes i adventsstaken.

Därefter sedvanlig adventsgudtjänst i Domkyrkan i Reykjavik där både mamma, Karin och Arndis deltog.

Mamma höll sitt sedvanliga innledningstal:

Hjärtligt välkomna till adventsfirande med Svenska Föreningen 2019. Jag heter Maria och är ordförande i Svenska Föreningen.

Adventsmässa och kyrkkaffe på det svenska residenset nämns första gången i ett styrelseprotokoll från 1972. Som många vet var föreningen enbart för kvinnor och det var inte förrän 1983 som det första gången näms att männen var inbjudna till adventskaffe hos ambassdörsresidentet.

1989 hölls den första julmässan som vi idag kallar för svensk adventsgudtjänst.

Och efter att ha bott här på Island i 20 år så har första advent fått någon slags mutation där det blir ingen första advent om jag inte får denna stämningsfulla stund i Domkyrkan för att sedan avnjuta svensk adventsfika hos ambassadörsparet.

I veckan som gick cirkulerades det bild från 1800-talet på en slående lik Greta med stora löpsedlar som frågar om hon är en tidsressinär?

Ibland önskar jag verkligen att det gick att resa i tiden. Särskilt till andra tider där det firas första advent. Jag minns min barndoms advent där vi tände första ljuset på morgonen och frukosten var större än vanligt, kl 11 gick vi i kyrkan för att därefter bege oss till Storgatan för att vandra längs affärerna för då var det julskyltningssöndag.

Jag minns det med spänning för veckan innan var fönstrerna övertäckta med brunt papper och kl. 14 på första advent revs pappret ner och affärerna hade gjort fantastiska julpynt. De som hade tomtar som rörde på sig var förstås mest intressant. På gatan stod flertalet tomtar som delade ut mandariner och pepparkakor.  Och det dracks varm choklad.

Men om det gick resa tillbaka i tiden skulle jag vilja besöka min farfar och farmor tid. Vi pratar 40 tal. I veckan hittade jag nämligen två andra bilder. Min farfar var slaktare och charkuterist och de hade en liten butik där lokalbefolkningen kunde köpa kött, korv och skinka över disk. Inför varje jul, juldekorerade han fönstret till den lilla fabriksbutiken. Där hade det radats upp skinkor, mortadeller, korvar med juldekor emellan. I fönstret låg också en kristyrdekorerad rökt spädgris. Med äpple i munnen. Det anses nog som groteskt i dag men det var ju faktiskt många som hade en sådan dekoration mitt på julbordet.

Forna minnen som än i dag värmer i hjärtat. 

Idag, just nu, ska vi njuta av årets advent. Och det är dagens upplevelse som vi tar med oss in i framtiden. Jag och svenska föreningen önskar er alla en riktigt trevlig advent och stund här i Domkyrkan.

Jag vill presentera vår präst: kyrkoherde Gudrun Karls Helgudotter.

Karin Inga läste adventsbön:

Adventsbön av Margareta Melin

”Adventsljusen tänder vi ett efter ett, en brinnande bön för sanning och rätt. 
Det första ska lysa i mig djup härinne, bevara mitt hjärta och värma mitt sinne. 
Det andra ska lysa för alla jag känner, att alla får plats och kan leva som vänner. 
Det tredje ska lysa för alla som lider, som kämpar och drömmer om lyckliga tider. 
Det fjärde ska lysa för marken och skogen, för luft och för hav och vår framtid på jorden. 
Adventsljusen tänder vi ett efter ett, en brinnande bön för sanning och rätt.” 

Disa fick hjälpa till och tända ljuset

Efter gudstjänsten var det dags för adventskaffe hos ambassadören och fru

Och som vi alltid gör efteråt. Ett besök i julbutiken och jullandet på Blomaval.