Vår lilla busunge

Jodå, hon kan. Och hon gör det. Allt som hon vet hon inte får är extra roligt att göra. Det är så när man är en ettåring som nu lärt sig gå helt obehindrat.

  • Att stänga av ljudet på tv:n när hela familjen sitter bänkade framför tv:n är jätteskoj. Då vänder vi oss om först och ser efter att alla ser vad JAG gör. Och då trycker vi av eftersom då är det alltid någon som kommer fram och lyfter upp mig. Oftast blir jag förflyttad bort till mina leksaker och då är jag blixtsnabb tillbaka till tv:n och stänger av ljudet igen. Jätteskoj.
  • Att dra ur laddningssladden ur pappas telefon är jätteskoj. Den ligger där så fint på stolen och om jag fingrar på den så lyser den. Om jag drar ur sladden då piper den. Ja, det tycker jag är jätteskoj. Pappa däremot tycker inte alls det är skoj.
  • Att gå in i sovrummet och fingra på mina äldre systrars leksaker är också jätteskoj. Då hör jag åhhh och så blir jag bortburen. Då är jag blixtsnabb tillbaka och fingrar igen på leksakerna.
  • Att smyga in på toaletten och riva toalettpappret i tusen bitar tycker jag också är jätteskoj. Ja, att smyga in på toaletten överhuvudtaget är jätteskoj. Fast nu har mamma lagt strykbrädan tvärsför så nu kommer jag inte in där längre.
  • När jag har bråkat färdigt med pappa och mina systrar brukar mamma ta ner mig till köket. Då får jag sitta i min gåstol för då tror mamma att jag är någorlunda säker och kan inte göra någonting. Men si det kan jag ändå för nu kommer jag i ett perfekt läge att riva ner alla kastruller. För att inte tala om att jag når precis till sopkorgen. Att hälla ut kaffesump över hela mig, stolen och golvet var en ny upplevelse. Kaffesump smakar föresten inget gott.
  • Däremot älskar jag mat. All sorters mat går ner i magen. I fredags åt vi sushi. Det gillade jag också. Ja, tillochmed syltad ingefära tyckte jag var gott. Men mest av allt gillar jag smörgåsar med leverpastej. Om mamma skär dem i små fyrkanter käkar jag upp en hel smörgås på ett nafs.
  • Jag har börjar kommunicera på allvar. Hej, mamma, pappa, anna och titta. Ja, och sen har jag mitt egna språk också. Och det använder jag mycket ofta.

Ja, det är mycket som vår lilla busunge numera kan och när hon får den uppmärksamheten som hon söker ja, då skrattar hon så hon kiknar. För så skoj är det. Och då brukar mamma och pappa skratta också.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.